Ellinor Olofson

Jag har saknat bloggandet ett tag. Jag har flängt fram och tillbaka mellan olika bloggar, men bestämde mig sen för att sluta. Nu har det gått några månader (?) och jag saknar det. Så jag tänkte försöka mig på att blogga igen, men inte på samma sätt som förut. Då kände jag mig tvingad att uppdatera flera gånger om dagen. Men inte nu. Nu bloggar jag när jag känner för det. För trots allt så bloggar jag ju faktiskt för min egen skull, för det är något jag tycker är kul. 

Efter mycket tänkade hit och dit så har jag bestämt mig för att testa bloggen på tjejsajten.se. Den verkar mycket roligare än den här bloggen. Men om jag nu skulle tröttna så flyttar jag tillbaka hit :)

Så min nuvarande blogg är alltså http://thisismylife.tjejsajten.se/

Jag hatar det här.. HATAR!

Jag måste plugga.. Orkar inte det. Orkar ingenting. Fan. Kan det inte bara vara lov nu..?

Har precis kollat på lite latinska citat. Ska nämligen tatuera mig när jag fyllt 18, så nu har jag lite att välja på. Ni kan ju få se mina förslag och säga vilken ni tycker är bäst. Har inte riktigt bestämt var jag ska tatuera det heller, så det kan ni ju också komma med förslag på :)

"Ars amandi" - Konsten att älska

"Amor vincit omnia" - Kärleken övervinner allt

"Dum spiro, spero" - Så länge jag (andas=) lever, hoppas jag

"Esse non videri" - Vara, inte synas

"Odi et amo" - Jag hatar och älskar

"Si vis amari, ama" - Om du vill älskas, älska

"Vivere militare est" - Att leva är att strida

Iförsig är det lite mer än ett halvår kvar tills jag fyller år, men det är ju bra att börja tänka nu så att jag är riktigt säker på vad det ska bli :)

Har jävligt ont i halsen. Jag anar en förkylning. Eller jag anar inte, jag vet. Gör ont när jag sväljer.. Hata hösten.

Jag fattar faktiskt inte varför jag sitter framför datorn nu. Jag har gjort allt jag kan göra. Kollat alla bloggar jag vet, kollat bdb, facebook mf.l. Jag skulle egentligen kunna gå och lägga mig nu, vilket jag snart ska göra.
Tvingar jag mig själv att sitta vid datorn bara för att det är en vana? Dessutom får jag ont i ryggen av att sitta här.

Så gott folk, nu går jag och lägger mig.

Nighty night.

Hej hej. M och C åkte hem för ett tag sen. Nu sitter jag bara här. Ska snart lägga mig i sängen och titta på min dansförestälning från 2005. Saknar dansen otroligt mycket nu. Dansen i skolan är ingenting emot min gamla, inte lika på något sätt känns det som. Men nu är det för sent..

Jag tror att jag typ börjar få depressioner igen. För ett år sen höll jag på att hoppa av skolan. Helt seriöst. Hade tänkt jobba tills hösten, och sen börja om gymnasiet. Men kändes onödigt sen. Kändes som att jag skulle kunna stå ut i två och ett halvt år till. Nu har jag ett och ett halvt år kvar, och nu känns allt sådär jobbigt igen. Men nu känns det ännu mer onödigt att hoppa av. Jag måste stå ut. Frågan är bara om jag klarar det, klarar det psykiskt alltså. Jag får väl stå ut så mycket som det går, och om jag nu inte klarar mer sen så får jag göra någonting åt det. Varför ska det vara så jobbigt?

Jag drömde en mardröm i natt. Det började med att jag var på Gina Tricot och provade en klänning. Jag skulle gå en bit från omklädningsrummet till en större spegel för att se hur den satt. När jag kom tillbaka till omklädningsrummet så var både min jacka och väska borta. I väskan hade jag väldigt dyrbara saker, så jag blev typ rädd och ledsen så jag började gråta jättemycket.
Sen gick tiden, och jag hann både vara hemma hos Erik och på mitt land. Sen fick jag ett telefonsamtal av någon som jag inte kommer ihåg vem det var. Hon sa att en i min skola hade tagit min väska. Jag åkte hem, och sedan till min skola (som varken låg där min skola ligger eller såg ut som min skola ser ut, men i drömmar blir ju saker lite konstiga). På vägen till min skola såg jag teatertvåorna sitta i gräset, och framför en utav killarna låg min väska! Jag blev skitsur, slog ner honom, och tog den tillbaka. Sedan fortsatte jag mot skolan. Där träffade jag Marre och Carro. Vi gick in, och efter ett tag såg vi stora eldlågor flamma upp utanför dörren. Jag fick panik, men sedan hörde vi i en högtalare att alla skulle springa upp på tredje våningen (eftersom elden tydligen inte kunde ta sig dit). När vi var där uppe så klättrade en massa elever ner för en jättelång stege. Efter ett tag kom vi ner, men fick tydligen inte gå iväg förrän andra sidan med elever gått. Jag trotsade honom och hoppade ner den sista biten och sprang. En bit ifrån skolan stod min familj (- Fredrik). När jag såg dom så började jag gråta av lycka. Lycka för att jag hittade min väska, och för att jag klarade mig ur branden. Då vaknade jag, med tårar rinnande ner för kinderna.

Det jag tycker är konstigt är att Fredrik inte var där.. Jag tror jag vet varför det blev så..

Känns som att min blogg är tråkig typ.. Kanske ska sluta skriva ett tag? Det är typ ingen som läser, eftersom kommentarerna ligger på max 2 st på varje inlägg, men oftast bara 1.
Jag kan göra såhär: Om jag får 5 eller fler kommentarer i det här inlägget så fortsätter jag skriva, då vet jag att iallafall 5 st läser.

Ha en bra dag!

Idag när jag kom hem mådde jag bra, men får jag inte det förstört tror ni? Varför är alla i min familj emot mig egentligen? Jävla skitgubbe, jag vill bara gråta...